Efter en lydnad där hon åt gräs för ca 20 poäng och var rädd om magen och armbågarna (dagg!) för ytterligare stort antal poäng samt ett nollat uppletande så behövdes en riktigt god insats i sökrutan. Det ska väl inte vara någon omöjlighet tänkte jag. Vi var laddade.
Allra mest laddad var Disa. In i spenaten, röjde runt i den täta granskogen och bort utom hörhåll. Efter ca 10 sek gjorde jag mitt obligatoriska "här är jag". Då är det dags för henne att vända och komma mot stigen. Det har vi ju hårdtränat och det fungerar ju riktigt bra...
Men Disa var som sagt laddad. Där stod jag på stigen och väntade. Ingen hund. Till sist kände jag att anständigheten krävde inkallning. Patetiskt. Hur kallar man in Zlatan tror ni? Kommer när det passar. Med rullen i munnen. Något lättad (för att det var arbete hon hållit på med och inte hyss) kopplar jag upp för påvis. Genom tät granskog igen. Det är det längsta påvis jag någonsin upplevt. Längs hela vänstra sidan. Det var rutans sista figge vi hade plockat.
Med blå/lila nyans i ansiktet (på mej och domaren) kunde vi så småningom ta upp jakten på nästa figge.
Några snygga tomslag tyckte jag att vi fick till men betygen var naturligtvis ohjälpligt låga.
Efter 70 stig meter var alla figgar insamlade.
Bella fick provsitta prispallen./J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar