Längesedan var det iallafall. Så jag tänkte att jag gör varsitt lätt spår, struntar i apporter, överraskar dem med lite frolic i spåret och en kong på slutet. De som känner mej (som spårläggare) har redan genomskådat självbedrägeriet. Lätta spår. Hehe. Det är det ingen som tror på. När jag går där och lägger spåret så tänker jag att; de är ju ändå vuxna hundar, har egentligen spårat ganska mycket...lite utmaning måste de få!
Och jag tar ett varv runt det där trädet, sedan en vinkel, vanligt några hundra meter, en avstickare och tillbaks i eget spår. Båda hundarna fick samma typ av krångel. Och vad gör de då i spåret? Disa fullständigt ignorerar mina förledningsspår! Inte fick jag se någon henne gå i cirkel, nä bara vinklade av och följde spåret. Käkade upp frolicarna gjorde hon i farten och hon hade inte några problem alls med avstickaren, det blev inte ens en huvudvridning där! Lite besviken blev jag faktiskt. Kände mej genomskådad.
Bella däremot kontrollerade "avstickarna". Hon hade ett terrängmässigt svårare spår med jättemånga småvinklar pga oväntade stup och sånt och lite svårare med koncentrationen. Men "cirkel" förledningen struntade hon i. Förvånat käkade hon frolicen som låg i spåret. "Var det slut här?" "Nej, du ska spåra lite till" "Okejdå". Och så hittar hon kongen och den är ju succé, som vanligt.
/J
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar