Visst är de fina mina små djur men ack så otåliga. Här har Kalle avancerat från sin ursprungliga position brevid Disa. Men han har åldern på sin sida, "raggaråldern" är inte känd för sin tålmodighet...
Men Disa då, vad skyller vi på här då? (Som hundägare måste man ha lika bra flyt på undanflykter som en ordinär svensk i skidlandslaget) För tråkigt att sitta still helt enkelt, lite gammal hederlig olydnad. Men av en granne (dock ej kynolog) blev hon kallad för "en väldigt lugn rottweiler". Då blev både husse och matte riktigt långa i synen, men ändå lite nöjda att någon kallade henne lugn./J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar